Kaolin är ett vanligt lermineral i naturen. Det är ett användbart mineral för vitt pigment, därför är vithet en viktig indikator som påverkar kaolins värde. Kaolin innehåller järn, organiskt material, mörkt material och andra föroreningar. Dessa föroreningar gör att kaolin får olika färger, vilket påverkar vitheten. Därför måste kaolin avlägsna föroreningarna.
Vanliga reningsmetoder för kaolin inkluderar gravitationsseparation, magnetisk separation, flotation, kemisk behandling etc. Följande är vanliga reningsmetoder för kaolin:
1. Gravitationsseparation
Gravitationsseparationsmetoden ANVÄNDER huvudsakligen densitetsskillnaden mellan gångartsmineral och kaolin för att avlägsna högdensitetsföroreningar i lätt organiskt material, kvarts, fältspat och element som innehåller järn, titan och mangan, för att minska föroreningarnas inverkan på vitheten. Centrifugalkoncentratorer används vanligtvis för att avlägsna högdensitetsföroreningar. Hydrocyklongruppen kan också användas för att avsluta tvättning och siktning av kaolin i sorteringsprocessen, vilket inte bara kan uppnå syftet med tvättning och sortering, utan också avlägsna vissa föroreningar, vilket har ett gott användningsvärde.
Det är emellertid svårt att erhålla kvalificerade kaolinprodukter genom reseparationsmetoden, och de slutliga kvalificerade produkterna måste erhållas genom magnetisk separation, flotation, kalcinering och andra metoder.
2. Magnetisk separation
Nästan alla kaolinmalmer innehåller en liten mängd järnmalm, vanligtvis 0,5–3 %, främst magnetit, ilmenit, siderit, pyrit och andra färgföroreningar. Magnetisk separation ANVÄNDER huvudsakligen den magnetiska skillnaden mellan gångartsmineralet och kaolin för att avlägsna dessa färgföroreningar.
För magnetit, ilmenit och andra starka magnetiska mineraler eller järnspån som blandas i bearbetningsprocessen är det mer effektivt att använda magnetisk separationsmetod för att separera kaolin. För svaga magnetiska mineral finns det två huvudmetoder: den ena är att rosta det, göra det till ett starkt magnetiskt järnoxidmineral och sedan utföra den magnetiska separationen. Ett annat sätt är att använda magnetisk separationsmetod med höggradientmagnetfält för magnetisk separation. Eftersom magnetisk separation inte kräver användning av kemiska agens kommer miljön inte att orsaka föroreningar, så bearbetning av icke-metalliska mineraler används i större utsträckning. Den magnetiska separationsmetoden har effektivt löst problemet med exploatering och användning av lågkvalitativ kaolin som inte är av kommersiellt gruvvärde på grund av det höga innehållet av järnmalm.
Det är emellertid svårt att erhålla högkvalitativa kaolinprodukter enbart genom magnetisk separation, och kemisk behandling och andra processer behövs för att ytterligare minska järnhalten i kaolinprodukter.
3. Flyt
Flotationsmetoden använder huvudsakligen de fysikaliska och kemiska skillnaderna mellan gangmineraler och kaolin för att behandla den råa kaolinmalmen med fler föroreningar och lägre vithet, och avlägsna föroreningar som innehåller järn, titan och kol, för att realisera ett omfattande utnyttjande av lågkvalitativa kaolinresurser.
Kaolin är ett typiskt lermineral. Föroreningar som järn och titan är ofta inbäddade i kaolinpartiklar, så råmalmen måste malas till en viss finhetsgrad. Kaolinit används ofta som flotationsmetod för ultrafina partiklar, dubbelvätskeskiktsflotation och selektiv flockningsflotation, etc.
Flotation kan effektivt öka kaolins vithet, men nackdelen är att det kräver kemiska reagenser och är kostsamt, vilket lätt orsakar föroreningar.
4. Kemisk behandling
Kemisk urlakning: vissa föroreningar i kaolin kan selektivt lösas upp med svavelsyra, saltsyra, salpetersyra och andra urlakningsmedel för att avlägsna föroreningar. Denna metod kan användas för att avlägsna hematit, limonit och siderit från lågkvalitativ kaolin.
Kemisk blekning: Föroreningarna i kaolin kan oxideras till lösliga ämnen genom blekning, vilka kan tvättas och avlägsnas för att förbättra vitheten hos kaolinprodukter. Kemisk blekning är dock relativt dyr och används vanligtvis i kaolinkoncentrat, vilket behöver ytterligare rening efter dekontaminering.
Rostningsrening: Skillnaden i kemisk sammansättning och reaktivitet mellan föroreningar och kaolin kan användas för magnetiseringsrosting, högtemperaturrosting eller kloreringsrosting för att avlägsna föroreningar som järn, kol och sulfider i kaolin. Denna metod kan förbättra den kemiska reaktiviteten hos kalcinerade produkter, avsevärt förbättra kaolinets vithet och erhålla högkvalitativa kaolinprodukter. Nackdelen med rostningsrening är dock att energiförbrukningen är stor och lätt att orsaka miljöföroreningar.
Det är svårt att få fram högkvalitativa kaolinkoncentrat genom en enda teknik. Därför föreslår vi att du väljer en kvalificerad tillverkare av mineralbearbetningsutrustning för den faktiska produktionen. Genomför experiment med mineralbearbetning och tillämpa flera bearbetningstekniker för att öka kaolinkvaliteten.
Publiceringstid: 6 april 2020